Rubriken skulle kunna bli någon form av långt och ostrukturerat inlägg i skär petrahenriettaisadora-anda, men jag ska försöka spara på orden. Därför nöjer jag mig med att berätta att ordspråket "Även en blind höna kan hitta ett frö" gjorde succé i Ryssland och att höna på engelska heter hen, och att Hen också är vad Henriettan i Notting Hill kallas, besides Duck Face.
 
 
 
 
 
Den nöjda hönan är i detta fall jag. Fröet som det talas om är någon form av märklig sjukdom, det vill säga en dödhet i både kropp och själ. Ingen extremförkylning, ingen signifikant kroppstemperaturshöjning, mest bara en vilja att ligga ner, en oförmåga att tänka och blytunga ben. Lite näsblod, huvudvärk och snuva på det och ni har all information jag kan ge om mitt kroppsliga hälsotillstånd. Grejen är dock att när man är sjuk får man bara göra sånt som känns bra. Ligga ner om det känns bra. Äta mackor och äpplen till middag om det känns bra. Gå runt i mjukisbyxor utan trosor om det känns bra. Äta honung direkt ur burken om det känns bra. Nätshoppa om det känns bra (och man har pengar, vilket jag inte har. då får man nöja sig med safarifönstershopping, det vill säga lägg i korgen men aldrig klicka på köp). Man får också lämna saker framme och kasta kläder på golvet. Om det känns bra. Om man inte vill annat. Om man inte orkar annat. Om man inte vill lägga den lilla energi man har på webtv istället. 
 
 
 
 
Man får skriva listor istället för att uträtta. Även om att läsa en bok, att rita, att klippa och klistra 
räknas som lugna aktiviteter så behöver dom inte utföras. De kräver kreativitet. Även om kreativitet är kul, så behöver man inte när man är sjuk. Jag behöver inte när jag är sjuk. Det kommer inte göra mig friskare och jag kommer inte tycka att det är kul. Ingenting om det inte känns bra. Tillämpbart på hela livet men tillåtet bara när man är sjuk. Säkert annars också, om det känns bra.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej