Har så svårt att hålla mig vid liv - dör nämligen av längtan till nästa lördag. Malmö calling ju. Malmö med superduperfin lägenhet (Celsiusgatan 4 - KOM OCH HÄNG PÅ VÅRAN FÖRHÅLLANDEVIS ENORMA GOLVYTA!), ett stycke vän av pojksort och annat bra. Ny stad. Kräver inte så många nya möjligheter och ser inte så jättemycket fram emot att sluta jobba på SLU. Älskade, älskade mikrobiologiinstutionen med finfina folk och finfina labsysslor. Jag är till och med nyfiken på mina resultat. Och jag känner ingen jobbångest på mornarna. Jag blir trött och tappar motivation, men just det dödar mig inte. Vad som dödar mig är som sagt mest längtan. Lite dödar mig också det faktum att jag måste kartongera grejer, vilket känns lagom kul men ju är för en god sak. Inte välgörenhetligt god, men välbefinnandegod.
Apropå välbefinnande och saker som dödar - den förbannade kvavheten! Kom åska, kom regn, kom tillbaka mitt syre! Jag vill bara kunna andas. Lite räcker. Jag kräver inte mycket. Bara ett skyfall.
I brist på skyfall får man blöta ner sig på andra sätt, till exempel genom kvällsdopp här:
Eller svettas sönder genom att skutta omkring till sån här musik (länk):
Nu däremot får jag svettas av någon form av stress till tonerna av mina kaffepåskyndade hjärtslag.
Puss och så.
Kommentera