KvaLItet eller KvaNTItet. I alla sammanhang pratar man om vikten av KVALITET. Kvantiteten ska vara underordnad kvaliteten. Hela tiden. Överallt. Förutom när det kommer till antalet år. Förutom när det kommer till livet. Då ska vi plötsligt vilja ha ofantliga mängder, då ska vi plötsligt sträva efter kvantitet. Du lever en vecka längre om du bor vid ett vattenfall. Tre år kortare om du bor långt ifrån två. Springer du ett marathon vart fjärde år kommer du leva i snitt (ett liv i snitt - ett medelmåttigt liv?) sju månader längre än någon som springer samma sträcka vart femte eller tredje år.
Vad händer om jag älskar vattenfall? Kvaliteten på mitt liv, även om det uppsnittat blir tre år kortare, kommer ju i sådana fall vara högre ju fler vattenfall jag omger mig med. Vattenfallskvantitet ger livskvalitet. Vattenfallskvantitet reducerar livskvantitet. Livskvalitet reducerar alltså livskvantitet. Varför dessa två egentligen ska motarbeta varandra är märkligt tycker jag. Dels skiter jag i om tiden går snabbare om man har det bra, en kvantitativ leda är ändå en leda. Som jag brukar säga. Inte till vardags kanske. Eller kanske inte alls. Men jag tycker inte att det är inte en helt utcyklad tanke.
På riktigt springer jag hellre marathon varje dag i dom sju månadernas liv jag kan tjäna på att leva på ett livskvantitetsgynnande vis, än att tänka på hur jag ska skjuta upp döden. Det kan vara så att jag är ung och dum och naiv och inte inser vikten av att inte känna att man snart kommer dö. Det är nog tyvärr något ni får ta om sånt är fallet. Min blogg, min naivitet.
Hatar jag att vara ledig på helger (vilket jag verkligen inte gör!! obs!! exempel!!) så förlorar jag två dagars kvalitet i veckan, medan jag kanske vinner några år på att vila då och då. Inte överanstränga. Inte underanstränga. Snittet ffs! Jag tar då hellre två dagars kvalitet i veckan, än extra år av grämfullhet för att jag inte gjorde det jag ville medan jag hade chansen.
Nu är jag en av de minst utsvävande människor jag känner, och det kan därför verka en smula märkligt att jag ägnar mig åt kvalitetshyllningar. Känner dock att kvaliteten i mitt liv består till ganska stor del av ickeutsvävande saker. Jag tycker om hemtrevlighet till exempel. Hemtrevlig och härlig är mina två favoritord. Inte upplevelse, utmaning, leva på edgen eller så. Det skulle krafrigt reducera kvaliteten på mitt liv (och kanske även kvantiteten? men det är mer sekundärt, vilket jag tror framgår i det här inlägget att jag tycker).
För att avsluta den här miniatyristiska livsanalysen så bestämde jag mig för ganska länge sen att meningen med mitt liv är att försöka ordna saker så bra för alla, inklusive mig själv. Jag är en relativt viktig del i det här. Och i alla prioriteras dom som jag tycker om. Nu vill jag poängtera att meningen med livet inte är något jag tänker på nästan alls. Mer att om saken skulle komma på tal, så är det vad jag svarar och står rakryggastestast för.
Och så TREVLIG HELG på det!
Kommentera