Ja. Eftersom jag förstår att ni kommer sakna alla mina alldeles för många ord som oregelbundet publiceras på the world wide web så presenterar jag här min nya blogg som är garanterat utbytesårsfri. Kan hända att en och annan tanke ploppar upp, som på något sätt har med de 300 dagar jag nu lämnat bakom mig, att göra. De finns ju kvar i mitt huvud, men jag finns inte längre kvar i Wageningen. Inte ens i Holland faktiskt. Inte långt bort från backar och lutande mark. Faktiskt nästan det omvända; nära Alperna i ett hus med utsikt. Ett rum med utsikt, pentry, egen dusch, eget matbord, ett stort skrivbord och någon att bo med. Toppen helt enkelt - toppiga berg och toppen tillvaro!
Tänkte välkomna er med en illustrerad guidad tur av mina nya omgivningar i den franska staden Grenoble (beskrivning under varje bild):
En typisk gata, ett typiskt berg.
Vår gata. Vi bor där buss 33 stannar i ett recidence vid namn L'Houille Blanche. Houille betyder kol, och alluderar på någon form av energiutvinning man tydligen ägnade sig åt här förr. Nuförtiden är man mest stolt över vattenkraften som på något sätt går att få till genom en mur som byggts mellan två av de tre större berg som omger staden. Om jag har förstått det rätt rinner vatten från bergen, genom muren och där finns det sånna där snurrande saker som man annars ser i forsar och dylikt.
Vår gata igen, lite längre ifrån vårat hus.
Genom den här grinden går man in. Man måste ha nyckel. VIP.
Lite blommor på gården. På gården finns också en pool och en basketplan.
När man gått in genom grinden går man förbi en häck.
Jag parkerar min gula hyrcykel. Den har cykelkorg, handbroms och tre växlar.
Går till port E där man går in och ser en massa postfack och kanske möter en och annan kines som man säger bonjour till. Merci också, om de håller upp dörren.
Hissen har ett smickrande varmt ljus och en helkroppsspegel.
Vill man komma hem ska knapp 2 lysa och hissen röra sig uppåt.
En halvtrappa, en halv korridor och en trappa till senare får man använda nyckeln än en gång.
Denna gång för att entra det jag nu kallar min lägenhet och som ibland är lite för varm, framför allt när solen har tillåtits lysa in hela dagen. Nu kommer någon att fråga om vi har morgon eller kvällssol och jag måste skämmas för att jag inte tänkt på det, men jag skulle chansa på morgon-. Det kallas studio, en sån lägenhet/rum som vi har.
Lite såhär ser det ut. Lite sängar till vänster, lite motljus till höger.
Lite olika utsikter. Tre från våra två fönster, och en illustrativ utkiksbild.
Utkiksbilden är tagen från Bastillen som ligger en bit upp. Därifrån har man utsikt över hela Grenoble.
[Stay tuned för det senaste i Henriettaväg!]
1 kommentarer
VY
10 Jul 2013 19:11
Hänger på. Väldigt illustrativt!
Kommentera