Idag har jag duktigt cyklat till campuset här i stan. Fyra timmar om dagen får jag lära mig att prata, lyssna och skriva på franska. Eller övar i alla fall på att. Övar och försöker lära! Jag går i en grupp med 13 andra; några amerikanskor, några saudiarabier, en österrikiska, en brasilianare, en colobiafödd tjej, en korean och en äldre man med hästsvans från Sydafrika men som verkar ha bott i Schweiz och som jag har fått för mig har en fransk fru.
Det är i det stora hela väldans trevligt att vara där och jag trivs bra med att på eftermiddagarna göra mina relativt omfattande läxor. Helt annan grej att plugga språk ju! Bokstäver och texter med handling istället för molekyler och torra artiklar. Mums!
Sen jag var en längre period i Frankrike förra gången, sommaren 2006, har jag gått från att vara mademoiselle i affärer och restauranger till att bli madame. Jag försöker använda franska på samma sätt som jag lärde mig använda engelska i Holland; som ett trubbigt kommunikationsverktyg. Finlirar inte. Försöker inte ens. Inte för att jag skulle kunna finlira min franska även om jag försökte, men jag försöker i alla fall att inte skämmas för att jag målar färglös graffitti med sprayburk och inte typ.. saker som passar i guldram med Monetstora penslar?
Älskar att bli inspirerad av mataffärerna, älskar körsbärens sötma och den perfekta solkyssta färgen på mina armar. Börjar vänja mig vid värmen men älskar de kvällar som åskar och regnar. Det låter jättemycket när den ekar mellan bergen! Älskar också de många resturangerna som serverar fabulös mat och ofta lika fabulöst vin till väldans överkomliga priser. Tycker att den berömda franska snobbigheten lyser med sin frånvaro och är överlycklig över att alla jag träffat verkligen försöker förstå vad jag säger med min färglösa graffittimetod.
Eftersom jag lånar Stefans ibland lite klyschiga vardag när jag är här, går vi eller jag och köper baguette på något av de 3 närbelägna bagerierna varje morgon. Ibland lyxas det till med en croissant eller en pain au raisin. Om det inte är söndag, för det är ju den officiella tårt- och bakelsedagen i det här landet! Allt är i princip stängt då, förutom patisserierna som har öppet kl6-13. På söndagarna ska man helst vara på plats innan halv tio för att inte mötas av något utplockat. Och därmed sorgligt. Och sorgset tvingas gå hem med det näst bästa.
I söndags valde jag en uuuuurgod äppelkaka som söndagsbakelse. Stefans var en med chokladmousse. Det här med smaker och vilka smaker och konsistenser man tycker om är intressant tycker jag. Jag tycker om choklad, men för att jag ska uppskatta chokladmousse så behöver jag något med tuggmotstånd också. Inbakat. Stefan tycker att äppelkaksskalet är helt överflödigt, att det bara är "bröd". Jag tycker att det bästa med pajer oftast är skalet. Om det är ett gott skal, såklart. Men ett bra skal är ju m-m-mm!
1 kommentarer
VY
19 Jul 2013 05:06
Den här var i och för sig inte särskilt lång men om det är kul att läsa det skrivna spelar inte längden nån roll, ju!!!
Kommentera