Den här veckan har känts ungefär lika lång som.. jag vet inte, Peter Wahlbeck? Tror att det har lite att göra med att förra helgen var späckfullad med grejs och sånt. Det var öl hit, opera dit och spendering av natt ohemma, träning och brödbak. Det var lixom ingen hejd! Även om det är väldans skönt att bryta av vardagen på riktigt ibland så är det ju något mer relaxande att bara vara hemma, bara behöva titta på dataspelsspelande pojkvänner, äta bullar till frukost, promenera lagom långt, klinka lite på en synth och läsa bloggar tills ögonen blöder. Det är ungefär vad jag har gjort. Gick ut hårt i fredags kväll med Bridget Jones, efter en sån start flyter det ju bara på. Då har man fått en start som gör att det är nästintill omöljigt att byta kurs. Varför man nu skulle vilja det. Skulle ju vara dumt ffs.
Här är i alla fall bilder från bilandet från Grenoble till hem, ljuva hem:
Helt vanlig lunchpaus. Södra Tyskland tror jag bestämt. Kanske till och med på väg till det mysiga vandrarhemmet mellan bergskedjorna nära orten Rammstein. Chansar lite!
Mer picnic och en något mer skeptisk Henrietta.
Fria och lyckliga promenerande på tyska landsbygden! Hej och hå! Här åt jag för övrigt en besvikelse till ankbröstsallad.
Ankbröstsalladen. Ni ser ju själva, mina tänder blir gula av besvikelse!
Att roa sig 10h i bil.
Hur som helst så är det söndagsmorgon och jag älskar det. Tänkte bara säga det. För mer tänker jag inte säga. Nu ska jag återgå till att låta andra fylla mig med ord och bilder. Och sluta försöka fylla er med sånt trams. Puss!
Kommentera